det regnar blommor

Har spenderat en fantastisk enochenhalv vecka på läger med fina konfirmander. Trodde på riktigt inte att det kunde bli så här bra efter fyra år av läger men hade tydligen fel. Efter en del sömnlösa nätter och våta dagar på holmen kom jag hem ordentligt förkyld och gjorde rekord i mängden sömn: femton timmar isträck. Det visade sig dock vara ett väldigt effektivt sätt att bota både flunssa och ögoninflammation.

Imorgon ger jag och min vän oss ut på en resa vi planerat att göra i flera år men aldrig faktiskt kommit iväg. En road trip längs västkusten. Hangö, Ekenäs, Åbo, Björneborg, Yteri, Tammefors. Det blit tre fyra dagar fyllda av bil, vackra sandstränder, hoppeligen sol, sommar, hav, motorvägar, snabbmat, tält och sovpåsar, nya städer och platser och upplevelser. I bästa sällskap.

Kunde inte motstå den svarta mockan. Inte höjden av klackarna. Inte den sköna känslan på fötterna och tanken av hur perfekta de skulle se ut med varenda outfit. Inte det billiga priset som passligt kunde betalas med ett presentkort jag fått till studenten. Jag blev störtkär.

Av teater. Av scener som ingen kan replikerna till. Av personer som ätligen börjar ta form. Av danskoreografier och rulltårta och vindruvor och ostdisker. Av töntig kärlek och gräl. Av en pjäs som faktiskt börjar vara en pjäs.

Av kvällar som aldrig skall komma igen. Av en nyfunnen visdom i vad man inte skall göra. Av ett glas för mycket. Av känslan dagen därpä. Som aldrig skall komma igen. 

Av fester och födelsedagar. Med fotbollar och leksaksbilar. Av alldeles för mycket mat, kaka och godis. Och många paket. Av en lycklig 5 -årig kille.

Och av en film. Som avslutar en livsperiod. Något man vuxit upp med från de där lågstadietiderna. Av nostalgi och minnen och lite sorg. Filmen som jag antagligen inte behöver nämna för det finns inte en själ som inte förstår.

Kanske det är sommaren. Kanske det är juli och sensommarsolen, stränderna, fräknarna på näsan, den solbrända hyn och det solblonda håret, jordgubbarna, glädjen. Oberoende av orsaken så går jag för tillfället omkring på stan och spanar efter vita sommarklänningar. Speciellt de med spets. Lätt solbränd hy tillsammans med fräknar och en vit spetsklänning kan bara inte bli fel. Problemet är bara mina 162,5 cm. Det känns som en totalt omöjlig uppgift att få tag på en klänning som inte hänger enda ner i vaderna. Helst skulle den få komma ordentligt över knäna men ändå inte visa allt för mycket. Kanske det bara är jag som är alldeles för krävande...





bilderna weheartit

Känns lite smått roligt att gå tillbaka till en fredagskväll nästan en hel vecka bakåt. Men vad gör det när man hade det så bra. Som vanligt hade vi det jätteroligt med mitt bästa partysällskap Kati, först hemma hos mig och senare ute i Helsingfors nattliv. Det var hett, somrigt och svettigt. Det var mycket spotify och det var mycket fest hos mange. Det var jordgubbscider som tydligen bara säljs i världens minsta Siwa. Senare var det kanske lite väl många drinckar och lite väl litet mat innan. Men det var okej, alltid lyckas man inte.

Älskar mina sandaler. Ursprungligen är de H&M, men jag köpte dem på loppis förra hösten. Har inte lyckats använda dem så ofta jag velat, känns kanske lite för någonting för att användas en måndag i butiken. Men nu, nu var de just perfekta.

Vad kan jag säga? 10 års väntan, slutsåld olympia stadion, obeskrivlig stämning, ösregn, Jon Bon Jovi med sitt dödande leende, Livin' On A Prayer. Vi. Där. Det kan ju bara bli det bästa.

... bara en månad för sent.

Kände att jag behövde en liten paus (eller en evighet) från datorn och glömde medvetet bort allting som hade med bloggar, facebook och datorer att göra. Nu känns det dock att jag har pausat färdigt och är back on track piggare än någonsin.

Råkade stöta på en bild i datorns djup. En av promobilderna vi tog till Snövit är död? med Trotsallt i våras. Sminkad av finaste Stella och tuperat hår med maaaassor av hårlack.

Jag har alltid varit enda barnet. Jag minns när jag var 5 år och sa till mamma att jag vill ha en lillasyster. Jag minns också när mamma sedan svarade att det tyvärr inte går att välja könet på barnet och att det inte fanns någon garanti över att ett barn vore en flicka. Efter det var jag nöjd som det var.

Trots tankarna som liten har jag alltid mer eller mindre önskat ett syskon. När man sett alla andra uppleva så otroligt fina och hemska stunder tillsammans med sina bröder och systrar har önskan att få uppleva samma känslor bara ökat. Jag har ändå alltid vetat att ett syskon bara är en dröm som aldrig i verkligheten kommer att uppfyllas. Eller så trodde jag enda tills fem år sedan.

Tacka får jag pappa. Och hans nya liv. På en julafton stod han bara där bakom dörren och meddelade det som vilken som helst vanlig nyhet: du skall få en lillayster. Chocken går inte att beskriva. Det var ju omöjligt. Sånt kunde inte hända. Men det gjorde det ändå och plötsligt innehöll mitt liv det där jag alltid drömt om, ett litet syskon.

Men dock inte en lillasyster. Tydligen hade de råddat på sjukhuset och det blev en söt, underbar lillabror istället. Och bättre kunde jag inte önska. Fast jag träffar min bror sällan, är han en stor del av mitt liv. Att ha en bror, veta att han finns där, är som att en blind plötsligt skulle kunna se. Jag som alltid skulle vara enda barnet var det inte längre. Istället är jag storasyster till den finaste killen, Patrik, alldeles strax 5 år.

Var ungefär mängden vi med Kati förbrukade i fredags. Usch vad hemskt. Nej, vi hade en alldeles suverän tjejkväll efter en heeeet dag på stranden och kall happy hour päroncider var helt enkelt ett måste.

Efter att ha lyssnat på Party Rock Anthem tusen gånger och sminkat oss, löst min klädkris och faktiskt kommit iväg styrde vi stegen mot en terass i centrum efter rekommenderingarna av Citys terassiopas. Det fick bli Wanhas terass där vi satt över en timme i kvällssolen och lyssnade till någon vandrande orkester.

Efter Wanha var det italienskt som gällde. Så det fick bli den alldeles fantastiska restaurangen Piccolo Mondo vid Alexandersgatan. Den bästa ceasarsalladen jag någonsin ätit och hönan mittemot mig såg heller inte alls sämre ut.

Senare efter lite njutande av kvällsljuset blev det nattliv med mycket dansande, kanske några shottin för mycket och en tuuung hemväg :-)

Dag 01 – Presentera dig
Dag 02 – Din första kärlek
Dag 03 – Dina föräldar
Dag 04 – Vad du åt idag
Dag 05 – Din defenition av kärlek
Dag 06 – Din dag
Dag 07 – Din bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Vad du tror på
Dag 10 – Vad du hade på dig idag
Dag 11 – Dina syskon
Dag 12 – Vad du har i din väska
Dag 13 – Din vecka
Dag 14 – Vad du hade på dig idag
Dag 15 – Dina drömmar
Dag 16 – Din första kyss
Dag 17 – Ditt bästa minne
Dag 18 – Din bästa födelsedag
Dag 19 – Något du ångrar
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett till ögonblick
Dag 22 – Något som upprör dig
Dag 23 – Något som får dig att må bättre
Dag 24 – Något som får dig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Dina rädslor
Dag 27 – Din favoritplats
Dag 28 – Något du saknar
Dag 29 – Vad du strävar efter
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Är lite efter i mina dagar märker jag. Men det är helt okej, skall nappa på lite här nu! Så en kläddag skulle vara i tur, dock tänkte jag inte ens på att fota dagens outfit som var typ den tråkigaste någonsin. I det här fruktansvärda vädret av ösregn, stormvind och höstkyla hade man liksom inte någon lust att satsa så speciellt mycket. Det blev helt enkelt för deprimerande efter de här underbart soliga veckorna..

MEN

eftersom jag vill ha tillbaka sommaren skall jag istället lägga upp några bilder på vad jag hade på mig för inte så lång tid sedan. Då det ännu var soligt och varm och det fanns en chans att få lite färg på näsan under promenaden till butiken.