det regnar blommor

För stunden känns allt både bra och jobbigt. Det känns som att precis alla plan av mitt är totalt ur kontroll medan de samtidigt ger mig mina allra största glädjemoment. Jag orkar inte tänka på allt som jag ändå tänker på och jag skulle vilja dyka djupt ner i havet och stanna där och bara vara. Stanna där tills allt är under kontroll igen.

Det ironiska är att allt egentligen är väldigt under kontroll. Jag fick mina studentresultat och har inget att vara missnöjd över och jag har fina vänner som jag fått njuta av våren med, fira finland, gråta med och vara sådär överlag bara fullt idiotisk med. Jag har haft det roligt. Suveränt. Jag har idag fått läst nästan 100 sidor till inträdesprovet och är stolt över mig själv. Jag känner mig hemma i min lägenhet. Allt är bra. Men ändå inte.

Jag blev ett poäng från ett högre vitsord i varenda ett ämne. Jag blev så frustrerad att jag ringde och grät och var arg på mamma. Sa att det var hennes fel. Så klokt att det inte är sant. Jag har underbara vänner men håller på att missta en del av dem medan andra är någonstans så otroligt långt borta från mig. Jag har haft roligt och hemskt, tänkt att what the hell och bara levt, ångrat det senare. Men bara lite. Jag träffade människor och saknade dem efteråt. Önskade att jag gjort något annorlunda. Nu är jag bara sjuk igen tredje gången inom en månad och så fans trött på det här att jag åt en hel vitlök för att bli frisk. Det hjälpte inte. Nu luktar jag fruktansvärt i säkert två dygn och mår dessutom illa. Fucking everything.