det regnar blommor

Har spenderat en fantastisk enochenhalv vecka på läger med fina konfirmander. Trodde på riktigt inte att det kunde bli så här bra efter fyra år av läger men hade tydligen fel. Efter en del sömnlösa nätter och våta dagar på holmen kom jag hem ordentligt förkyld och gjorde rekord i mängden sömn: femton timmar isträck. Det visade sig dock vara ett väldigt effektivt sätt att bota både flunssa och ögoninflammation.

Av teater. Av scener som ingen kan replikerna till. Av personer som ätligen börjar ta form. Av danskoreografier och rulltårta och vindruvor och ostdisker. Av töntig kärlek och gräl. Av en pjäs som faktiskt börjar vara en pjäs.

Av kvällar som aldrig skall komma igen. Av en nyfunnen visdom i vad man inte skall göra. Av ett glas för mycket. Av känslan dagen därpä. Som aldrig skall komma igen. 

Av fester och födelsedagar. Med fotbollar och leksaksbilar. Av alldeles för mycket mat, kaka och godis. Och många paket. Av en lycklig 5 -årig kille.

Och av en film. Som avslutar en livsperiod. Något man vuxit upp med från de där lågstadietiderna. Av nostalgi och minnen och lite sorg. Filmen som jag antagligen inte behöver nämna för det finns inte en själ som inte förstår.

Kanske det är sommaren. Kanske det är juli och sensommarsolen, stränderna, fräknarna på näsan, den solbrända hyn och det solblonda håret, jordgubbarna, glädjen. Oberoende av orsaken så går jag för tillfället omkring på stan och spanar efter vita sommarklänningar. Speciellt de med spets. Lätt solbränd hy tillsammans med fräknar och en vit spetsklänning kan bara inte bli fel. Problemet är bara mina 162,5 cm. Det känns som en totalt omöjlig uppgift att få tag på en klänning som inte hänger enda ner i vaderna. Helst skulle den få komma ordentligt över knäna men ändå inte visa allt för mycket. Kanske det bara är jag som är alldeles för krävande...





bilderna weheartit

Känns lite smått roligt att gå tillbaka till en fredagskväll nästan en hel vecka bakåt. Men vad gör det när man hade det så bra. Som vanligt hade vi det jätteroligt med mitt bästa partysällskap Kati, först hemma hos mig och senare ute i Helsingfors nattliv. Det var hett, somrigt och svettigt. Det var mycket spotify och det var mycket fest hos mange. Det var jordgubbscider som tydligen bara säljs i världens minsta Siwa. Senare var det kanske lite väl många drinckar och lite väl litet mat innan. Men det var okej, alltid lyckas man inte.

Älskar mina sandaler. Ursprungligen är de H&M, men jag köpte dem på loppis förra hösten. Har inte lyckats använda dem så ofta jag velat, känns kanske lite för någonting för att användas en måndag i butiken. Men nu, nu var de just perfekta.

Vad kan jag säga? 10 års väntan, slutsåld olympia stadion, obeskrivlig stämning, ösregn, Jon Bon Jovi med sitt dödande leende, Livin' On A Prayer. Vi. Där. Det kan ju bara bli det bästa.

... bara en månad för sent.

Kände att jag behövde en liten paus (eller en evighet) från datorn och glömde medvetet bort allting som hade med bloggar, facebook och datorer att göra. Nu känns det dock att jag har pausat färdigt och är back on track piggare än någonsin.

Var ungefär mängden vi med Kati förbrukade i fredags. Usch vad hemskt. Nej, vi hade en alldeles suverän tjejkväll efter en heeeet dag på stranden och kall happy hour päroncider var helt enkelt ett måste.

Efter att ha lyssnat på Party Rock Anthem tusen gånger och sminkat oss, löst min klädkris och faktiskt kommit iväg styrde vi stegen mot en terass i centrum efter rekommenderingarna av Citys terassiopas. Det fick bli Wanhas terass där vi satt över en timme i kvällssolen och lyssnade till någon vandrande orkester.

Efter Wanha var det italienskt som gällde. Så det fick bli den alldeles fantastiska restaurangen Piccolo Mondo vid Alexandersgatan. Den bästa ceasarsalladen jag någonsin ätit och hönan mittemot mig såg heller inte alls sämre ut.

Senare efter lite njutande av kvällsljuset blev det nattliv med mycket dansande, kanske några shottin för mycket och en tuuung hemväg :-)

Stunder då allt är som tomhet. Studer då allt runt om en suddas ut och i nästa byggs upp igen. Till något helt annat. Till stunder av icke-tomhet, alldeles för mycket av allting. Så att man tappar trådarna och bara står där. Utan att alls veta vad man skall göra. Man försöker tänka, resonera, välja rätt. Och ändå står man i osäkerhetens sjö upp till axlarna och kan bara önska, önska, att svaret till varenda en tanke, varje stund, ögonblick, drar en upp. Den där önskan att någon bara kunde säga det rätta svaret och spara mig. Så önskar man. Tills man sluter ögonen, lyssnar på Tove Styrke och vet, bara vet, att i morgon lyser solen upp min väg.

När jag vaknar upp på morgonen börjar jag alltid med att öppna gardinerna och gå ut till mitt pyttelilla badrum för att borsta tänderna. Sedan tar jag min tandborste, sätter mig på min träpall i köket vid det öppna köksfönstret och tänker alltid samma tanke. Den där tanken om hur otroligt lyckligt lottad jag är här nu.

Innan allt studentfirande var vi med några vänner och fotade studentbilder vid hertonäs gård. Det var så vacker omgivning och flera av bilderna blev riktigt lyckade. Tänkte här dela med mig några av dem.

Bloggandet har inte direkt varit på första plats i livet just nu. Före har gått studentfester, andra fester, fixande i lägenheten, jobb, vänner, och ja, liv överlag. Det har hänt så mycket på en så kort tid att jag blivit alldeles snurrig. Men på ett bra sätt. Jag har saknat den här känslan av att leva påriktig.

Idag har det varit en bra dag. Har suttit barnvakt åt två söta flickor i en solig park hela förmiddagen, lekt kurragömma, fått lite av en solbränna, ätit glass och försökt vara en förståndig vuxen. Jag har städat, städat, städat, inrett och städat. Jag har varit ute och sprungit sent sent på kvällen för att en stund stå och se på ishallen i mörkret. Jag vet inte vad som är så otroligt speciellt med det men något finns där.

På vägen hem förstod jag plötsligt många grejer. Sådana som varit oklara i evigheter. Sedan tillät jag mig att hata någon en stund. Och det kändes så bra. Jag vet att det bara var en stund och mer behövs inte heller, men ibland hjälper det bara att i tankarna säga precis allting. Då vet jag åtminstone själv.

Och då det ännu var kallt. Men det var också soligt och vårigt och vi tog en picknik i Esplanadsparken trots kylan. För det var ju vår.

För stunden känns allt både bra och jobbigt. Det känns som att precis alla plan av mitt är totalt ur kontroll medan de samtidigt ger mig mina allra största glädjemoment. Jag orkar inte tänka på allt som jag ändå tänker på och jag skulle vilja dyka djupt ner i havet och stanna där och bara vara. Stanna där tills allt är under kontroll igen.

Det ironiska är att allt egentligen är väldigt under kontroll. Jag fick mina studentresultat och har inget att vara missnöjd över och jag har fina vänner som jag fått njuta av våren med, fira finland, gråta med och vara sådär överlag bara fullt idiotisk med. Jag har haft det roligt. Suveränt. Jag har idag fått läst nästan 100 sidor till inträdesprovet och är stolt över mig själv. Jag känner mig hemma i min lägenhet. Allt är bra. Men ändå inte.

Jag blev ett poäng från ett högre vitsord i varenda ett ämne. Jag blev så frustrerad att jag ringde och grät och var arg på mamma. Sa att det var hennes fel. Så klokt att det inte är sant. Jag har underbara vänner men håller på att missta en del av dem medan andra är någonstans så otroligt långt borta från mig. Jag har haft roligt och hemskt, tänkt att what the hell och bara levt, ångrat det senare. Men bara lite. Jag träffade människor och saknade dem efteråt. Önskade att jag gjort något annorlunda. Nu är jag bara sjuk igen tredje gången inom en månad och så fans trött på det här att jag åt en hel vitlök för att bli frisk. Det hjälpte inte. Nu luktar jag fruktansvärt i säkert två dygn och mår dessutom illa. Fucking everything.

Min kväll har gått åt till att se på hockey VM tillsammans med en fin tjej. Finland - Ryssland, 3-0. Fantastisk match, fantastiska spelare, bästa Mikael Granlund. Hela NHL kommer att dräggla efter honom efter det här.

Också jag hade en superkväll. Vi satt och kämpade på våra män med berg av mat: min champinjon-paprika-lök-omelett, lite drinkar och mmm jordgubbsplättar. Jag är fortfarande så mätt att jag tror jag sprängs.

Idag har jag varit och mött det stora farliga. Nämligen teaterhögskolans inträdesprov. Eller andra skedet av dessa och nu måste jag sitta och vänta till lördagen för att få veta om jag kommer vidare. Jag är supernervös. På sätt och vis känner jag som att det är onödigt att vara det iom att jag själv anser att jag gjorde mitt alldra bästa och absolut allting som är i min makt för att lyckas. Så egentligen kan jag ju bara tänka att vi får se. Men ändå pirrar det så fruktansvärt.

En annan grej angående inträdesprov kom också idag. Nämligen kallelse till inträdesproven till arcada. Jag har väntat på dem nu i evigheter så det gjorde mig faktiskt glad att brevet hade fallit ner genom min postlucka under dagen. Men nu borde jag skaffa en bok också och börja läsa, suck.

Vet ni vad? Jag klagar mycket. Här på bloggen. I verkligheten gör jag det inte, på riktigt tycker jag att jag är en relativt positiv person som BRUKAR försöka se det positiva i grejer. Och som istället för att klaga på hur skit allting är och istället försöker göra en förändring. På bloggen beter jag mig dock väldigt annorlunda. Kanske det här har blivit lite som ett ställe dit jag öser allt klagande jag inte klagar. Att bloggen får ta emot det jag inte häller över andra. Hursomhelst vill jag inte att det här skall bli ett ända klagande över att jag inte har tid eller något annat överhuvudtaget. Nej NU skall det bli en förändring.

Och eftersom jag är en ganska så bestämd person tänker jag nu utmana mig själv. Jag skall skriva ett inlägg varje dag som följer i trettio dagars tid. Huh, vi får se vad det blir av det, men känner jag mig själv väl så kommer jag verkligen att försöka få det att lyckas. För börjar jag så skall jag också avsluta det. Sådan är jag.

Dag 01 – Presentera dig
Dag 02 – Din första kärlek
Dag 03 – Dina föräldar
Dag 04 – Vad du åt idag
Dag 05 – Din defenition av kärlek
Dag 06 – Din dag
Dag 07 – Din bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Vad du tror på
Dag 10 – Vad du hade på dig idag
Dag 11 – Dina syskon
Dag 12 – Vad du har i din väska
Dag 13 – Din vecka
Dag 14 – Vad du hade på dig idag
Dag 15 – Dina drömmar
Dag 16 – Din första kyss
Dag 17 – Ditt bästa minne
Dag 18 – Din bästa födelsedag
Dag 19 – Något du ångrar
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett till ögonblick
Dag 22 – Något som upprör dig
Dag 23 – Något som får dig att må bättre
Dag 24 – Något som får dig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Dina rädslor
Dag 27 – Din favoritplats
Dag 28 – Något du saknar
Dag 29 – Vad du strävar efter
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Ja, nå, inte riktigt ALL fungerande teknologi. Tyvärr har min dator slutat läsa minneskort, vilket i sin tur betyder ett stoooort minus i bildmängden eftersom jag saknar sladden mellan kameran och datorn. Crap. Jag VISSTE att jag och elektonik bara är en omöjlig kombination.

Jag har haft så fullt upp att jag hållit på att bli galen. Fast jag antar att det nog bara är mitt eget fel att det blivit så. Jag har en tendens att samla på mig en massa grejer och först senare inse att jag faktiskt inte har tid för allting. Så har det gått nu. Eller jag har nog tiden för de grejer jag bokat men absolut ingen tid för någonting annat. Inte skrivande, inte slöande, inte städning eller bara att göra ingenting. Jag borde så göra en förändring. Jag skulle ha massvis med idéer att skriva här på bloggen och bilder att lägga upp och allt möjligt annat jag skulle vilja göra men bara inte hinner. Så borde det ju inte få vara.

Jag har haft det bra förutom att jag hostar som en värre kedjerökare. Det måste vara allergi, jag kommer inte på någon annan fiffig orsak. Eller så blir jag sjuk igen. Nä, så vill jag inte ens tänka. Jag fick min dator tillbaka idag, MEGAjes. Nu, äntligen, har jag all fungerande teknologi som en i-landstjej behöver: dator, internet, ny telefon, tv, musik. Nu kan jag faktiskt också börja fokusera på något annat än mina elektronikproblem, vilket inte har hänt här på ett tag.

Här hemma i lägenheten råder fortfarande ganska kaos trots att det nog är mycket mycket bättre vid det här laget. Mycket mindre lådor och kassar. För tillfället är det bara råddigt för att jag inte orkat städa ett dugg. Men mera om lägenheten och vasa och annat kul ikväll, nu skall jag styra stegen mot Forum och träffa en fin vän. Senare ikväll skall vi på keikka till Korjaamo för att höra Elin och Kitewire. Ska bli toppen!
Kram!