det regnar blommor

Av teater. Av scener som ingen kan replikerna till. Av personer som ätligen börjar ta form. Av danskoreografier och rulltårta och vindruvor och ostdisker. Av töntig kärlek och gräl. Av en pjäs som faktiskt börjar vara en pjäs.

Av kvällar som aldrig skall komma igen. Av en nyfunnen visdom i vad man inte skall göra. Av ett glas för mycket. Av känslan dagen därpä. Som aldrig skall komma igen. 

Av fester och födelsedagar. Med fotbollar och leksaksbilar. Av alldeles för mycket mat, kaka och godis. Och många paket. Av en lycklig 5 -årig kille.

Och av en film. Som avslutar en livsperiod. Något man vuxit upp med från de där lågstadietiderna. Av nostalgi och minnen och lite sorg. Filmen som jag antagligen inte behöver nämna för det finns inte en själ som inte förstår.