det regnar blommor

Och då det ännu var kallt. Men det var också soligt och vårigt och vi tog en picknik i Esplanadsparken trots kylan. För det var ju vår.

Det har alltid varit svårt att definiera bästa vän. I mitt liv har alltid så många fina människor haft en plats att det varit absolut omöjligt att rangordna dem. För tillfället finns en bästa vän en metroresa till öster. Hon är den som alltid gör mig glad, som man vill ringa och berätta alla goda nyheter till som först eftersom man vet att glädjen är så äkta. Hon är det bästa shoppingsällskapet, baileyssällskapet, skvallersällskapet. Hon vet allt om mig och jag allt om henne. Tack vare henne lever jag inte längre i ett lådkaos utan möbler. Bästa vänner finns överallt. De finns i släkten, hemma, i teatern. Och också annanstans, en del försvunna för tillfället men hoppeligen inte för alltid.

För stunden känns allt både bra och jobbigt. Det känns som att precis alla plan av mitt är totalt ur kontroll medan de samtidigt ger mig mina allra största glädjemoment. Jag orkar inte tänka på allt som jag ändå tänker på och jag skulle vilja dyka djupt ner i havet och stanna där och bara vara. Stanna där tills allt är under kontroll igen.

Det ironiska är att allt egentligen är väldigt under kontroll. Jag fick mina studentresultat och har inget att vara missnöjd över och jag har fina vänner som jag fått njuta av våren med, fira finland, gråta med och vara sådär överlag bara fullt idiotisk med. Jag har haft det roligt. Suveränt. Jag har idag fått läst nästan 100 sidor till inträdesprovet och är stolt över mig själv. Jag känner mig hemma i min lägenhet. Allt är bra. Men ändå inte.

Jag blev ett poäng från ett högre vitsord i varenda ett ämne. Jag blev så frustrerad att jag ringde och grät och var arg på mamma. Sa att det var hennes fel. Så klokt att det inte är sant. Jag har underbara vänner men håller på att missta en del av dem medan andra är någonstans så otroligt långt borta från mig. Jag har haft roligt och hemskt, tänkt att what the hell och bara levt, ångrat det senare. Men bara lite. Jag träffade människor och saknade dem efteråt. Önskade att jag gjort något annorlunda. Nu är jag bara sjuk igen tredje gången inom en månad och så fans trött på det här att jag åt en hel vitlök för att bli frisk. Det hjälpte inte. Nu luktar jag fruktansvärt i säkert två dygn och mår dessutom illa. Fucking everything.

zara och h&m

Idag har jag trippat omkring i nedanstående klädesplagg. Var själv jättenöjd med outfitten och kände mig riktigt vårig och söt. Det är så underbart med färg efter vinterns mörkhet.







kavaj loppis
skjorta london primark
farkkuleggings h&m
skor h&m

Min kväll har gått åt till att se på hockey VM tillsammans med en fin tjej. Finland - Ryssland, 3-0. Fantastisk match, fantastiska spelare, bästa Mikael Granlund. Hela NHL kommer att dräggla efter honom efter det här.

Också jag hade en superkväll. Vi satt och kämpade på våra män med berg av mat: min champinjon-paprika-lök-omelett, lite drinkar och mmm jordgubbsplättar. Jag är fortfarande så mätt att jag tror jag sprängs.

kärlek är ärlighet

Det är länge sedan jag lagt upp någon outfit så jag tänkte göra det nu. Fast inte bara därför, jag var också speciellt nöjd med vad jag gick iklädd i både idag och hela gårdagen. Igår dansade jag omkring i mina nya byxor på teaterhögskolan och senare på kvällen på YK när det danska bändet Veto hade keikka.

Idag har jag varit och mött det stora farliga. Nämligen teaterhögskolans inträdesprov. Eller andra skedet av dessa och nu måste jag sitta och vänta till lördagen för att få veta om jag kommer vidare. Jag är supernervös. På sätt och vis känner jag som att det är onödigt att vara det iom att jag själv anser att jag gjorde mitt alldra bästa och absolut allting som är i min makt för att lyckas. Så egentligen kan jag ju bara tänka att vi får se. Men ändå pirrar det så fruktansvärt.

En annan grej angående inträdesprov kom också idag. Nämligen kallelse till inträdesproven till arcada. Jag har väntat på dem nu i evigheter så det gjorde mig faktiskt glad att brevet hade fallit ner genom min postlucka under dagen. Men nu borde jag skaffa en bok också och börja läsa, suck.

Dagens måltid bestod av en sallad skapad av min egna vilda fantasi. Och trots att den kanske låter och verkar konstig kan jag lova er att den blev superläcker. Ifall någon vill prova om jag talar sanning:

halv gurka
paket körsbärstomater
boll mozzarella ost
halv röd paprika
vitlökskryddade krutonger

Pappa var världens bästa pappa när jag var liten. Då var jag så pappas flicka att det inte är sant. Pappa lekte med mig, byggde slott och tågbanor, vi ritade, spelade, gick till parken och borgbacken och högholmen. När mamma jobbade om kvällarna var det alltid pappa och jag. När jag blev äldre förändrades vår relation. När jag ville göra tjejgrejer som han inte förstod sig på blev det ett gap mellan oss. Gapet blev bara större när mina föräldrar för sju år sedan skiljdes och jag stannade hos mamma. Men trots att vi har haft våra problem och det har varit tider då vi setts bara en gång var och varannan månad är pappa nu en väldigt stor del av mitt liv. Vi träffas och tar en kaffe, diskuterar och byter tankar. Tack vare pappa har jag en liten lillebror.

Med mamma har vi alltid varit nära. Vi brukade gå ut och shoppa och äta tillsammans, simma, läsa böcker. Det har alltid varit hon som läst gonattsaga, Madicken var en all time favourite. Stundvis har jag hatat mamma, skämts för henne och tänkt att jag aldrig skall tala med henne igen. Men alltid slutar det i att vi sitter på soffan och talar om allt mellan himmel och jord. Oftast är det just mamma som jag vill berätta alla goda nyheter ät först, så har det alltid varit. Och så brukar det också vara från hennes sida.

Han var någon som ändrade mig både ut och in. Med honom var jag som bäst och med honom var jag olyckligare än någonsin. Jag var lycklig och trygg och rädd och på djupaste botten. Han var den största konflikten jag någonsin levt i. Med honom slutade jag existera. Med honom levde jag ett Liv. Utan honom skulle jag inte vara det jag är idag, inte jag. Det var kärlek som band fast mig från första början med sitt stenhårda grepp, som fyllde mig till sista droppen, gav, tog och till slut gjorde mig fri. Från mig själv och allt.

Jag heter Stefanie. Som ni säkert redan förstått. Jag är nitton, fyller tjugo den 5 Januari nästa år. Jag väntar väldigt mycket på att bli ett år äldre, är så jäkla trött på att vara tonåring. Tjugo känns mycket bättre. Jag bor i en liten fin etta i Helsingfors centrum, har bott nu i en hel månad. Och ännu också är det kaos. Fast inte är det lika farligt längre. Just nu väntar jag på att få min studentmössa på huvudet och faktiskt få börja mitt liv. Jag jobbar på dagis och gillar det, gillar dom där små kräken som kan vara så otroligt jobbiga men ack så underbara. Har ändå försäkrats över att det inte är det här jag vill göra i framtiden. Istället drömmer jag om att få göra teater på heltid. Teater som är bland det viktigaste i mitt liv. Annat viktigt för mig är vackra kläder, vänner, lycka, leenden, skratt och havet, och god mat. Jag älskar sallader.

Vet ni vad? Jag klagar mycket. Här på bloggen. I verkligheten gör jag det inte, på riktigt tycker jag att jag är en relativt positiv person som BRUKAR försöka se det positiva i grejer. Och som istället för att klaga på hur skit allting är och istället försöker göra en förändring. På bloggen beter jag mig dock väldigt annorlunda. Kanske det här har blivit lite som ett ställe dit jag öser allt klagande jag inte klagar. Att bloggen får ta emot det jag inte häller över andra. Hursomhelst vill jag inte att det här skall bli ett ända klagande över att jag inte har tid eller något annat överhuvudtaget. Nej NU skall det bli en förändring.

Och eftersom jag är en ganska så bestämd person tänker jag nu utmana mig själv. Jag skall skriva ett inlägg varje dag som följer i trettio dagars tid. Huh, vi får se vad det blir av det, men känner jag mig själv väl så kommer jag verkligen att försöka få det att lyckas. För börjar jag så skall jag också avsluta det. Sådan är jag.

Dag 01 – Presentera dig
Dag 02 – Din första kärlek
Dag 03 – Dina föräldar
Dag 04 – Vad du åt idag
Dag 05 – Din defenition av kärlek
Dag 06 – Din dag
Dag 07 – Din bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Vad du tror på
Dag 10 – Vad du hade på dig idag
Dag 11 – Dina syskon
Dag 12 – Vad du har i din väska
Dag 13 – Din vecka
Dag 14 – Vad du hade på dig idag
Dag 15 – Dina drömmar
Dag 16 – Din första kyss
Dag 17 – Ditt bästa minne
Dag 18 – Din bästa födelsedag
Dag 19 – Något du ångrar
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett till ögonblick
Dag 22 – Något som upprör dig
Dag 23 – Något som får dig att må bättre
Dag 24 – Något som får dig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Dina rädslor
Dag 27 – Din favoritplats
Dag 28 – Något du saknar
Dag 29 – Vad du strävar efter
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Ja, nå, inte riktigt ALL fungerande teknologi. Tyvärr har min dator slutat läsa minneskort, vilket i sin tur betyder ett stoooort minus i bildmängden eftersom jag saknar sladden mellan kameran och datorn. Crap. Jag VISSTE att jag och elektonik bara är en omöjlig kombination.

Jag har haft så fullt upp att jag hållit på att bli galen. Fast jag antar att det nog bara är mitt eget fel att det blivit så. Jag har en tendens att samla på mig en massa grejer och först senare inse att jag faktiskt inte har tid för allting. Så har det gått nu. Eller jag har nog tiden för de grejer jag bokat men absolut ingen tid för någonting annat. Inte skrivande, inte slöande, inte städning eller bara att göra ingenting. Jag borde så göra en förändring. Jag skulle ha massvis med idéer att skriva här på bloggen och bilder att lägga upp och allt möjligt annat jag skulle vilja göra men bara inte hinner. Så borde det ju inte få vara.

Jag har haft det bra förutom att jag hostar som en värre kedjerökare. Det måste vara allergi, jag kommer inte på någon annan fiffig orsak. Eller så blir jag sjuk igen. Nä, så vill jag inte ens tänka. Jag fick min dator tillbaka idag, MEGAjes. Nu, äntligen, har jag all fungerande teknologi som en i-landstjej behöver: dator, internet, ny telefon, tv, musik. Nu kan jag faktiskt också börja fokusera på något annat än mina elektronikproblem, vilket inte har hänt här på ett tag.

Här hemma i lägenheten råder fortfarande ganska kaos trots att det nog är mycket mycket bättre vid det här laget. Mycket mindre lådor och kassar. För tillfället är det bara råddigt för att jag inte orkat städa ett dugg. Men mera om lägenheten och vasa och annat kul ikväll, nu skall jag styra stegen mot Forum och träffa en fin vän. Senare ikväll skall vi på keikka till Korjaamo för att höra Elin och Kitewire. Ska bli toppen!
Kram!