om mig
Jag förstod just att jag vill berätta någonting om mig själv. Jag vill att ni som läser det här skall veta vem som finns bakom de här orden. Frågan är bara var jag skall börja.
Någon gång var jag liten, söt och platinablond. Jag var lyckligt omedveten om världens grymhet och det värsta som kunde hända var att Barbies huvud lossnade. Jag älskade Barbie. Jag älskade att leka och jag hade en bästa vän. Min bästa vän hade en lillebror vilket jag som enda barnet förstås var väldigt avundsjuk över. Tills min bästa vän den ängeln en gång sade att jag får dela hennes lillebror. Åh jag blev så glad. I min granne bodde en rolig kille. Han brukade komma hem till mig och vi lekte med Barbien och efter det gick jag till honom och lekte med soldater. Vi klädde ut oss till påskhäxor. Och en gång klädde jag mig till sallad till dagis maskerad.
I något skede slutade jag vara liten och platinablond. Jag började högstadiet, sminkade mig och håret verkade dag för dag bli mer gråskiftande och den vackra, skinande färgen verkade tona bort. Mina föräldrar skiljde sig. Världen blev en mörkare plats. Jag blev ihop med min första pojkvän. Han gjorde slut efter en månad. Jag gick omkring och fotade mig själv, putade med läpparna och försökte se smal och vacker ut. Jag tyckte mig vara så gammal, så mogen och så redo för allting. Egentligen var jag naiv. Som alla på sjuan var jag dödligt förälskad. I en kille från min parallellklass. Jag tittade på honom och önskade att han tyckte om mig. Jag får väl aldrig veta.
Som tur blev jag äldre. Jag färgade håret ljusljust, slutade klä mig fjantingt, gick skriban, förälskade mig i flera killar och började gymnasiet. Jag började med teater och blev kär. Jag var glad och sprallig och full av livslust. Jag såg allt de vackra och fina i livet och njöt av små saker. Jag log. Och skrattade.
Idag är jag 19, abiturient och definitivt mognare än för tre år sedan. Jag har haft en alldeles riktig pojkvän i ett helt år och också gjort slut med honom. Jag har fortfarande vänner. Jag har en hel, 4-årig lillebror som är härlig. Jag älskar teater. Försöker lära mig spela gitarr. Jag färgar fortfarande mitt hår men nu tänkte jag låta det växa ut. Sätta lite ränder. Kanske det inte behöver vara så lysande efter allt. Kanske det är bra som det är.
Någon gång var jag liten, söt och platinablond. Jag var lyckligt omedveten om världens grymhet och det värsta som kunde hända var att Barbies huvud lossnade. Jag älskade Barbie. Jag älskade att leka och jag hade en bästa vän. Min bästa vän hade en lillebror vilket jag som enda barnet förstås var väldigt avundsjuk över. Tills min bästa vän den ängeln en gång sade att jag får dela hennes lillebror. Åh jag blev så glad. I min granne bodde en rolig kille. Han brukade komma hem till mig och vi lekte med Barbien och efter det gick jag till honom och lekte med soldater. Vi klädde ut oss till påskhäxor. Och en gång klädde jag mig till sallad till dagis maskerad.
I något skede slutade jag vara liten och platinablond. Jag började högstadiet, sminkade mig och håret verkade dag för dag bli mer gråskiftande och den vackra, skinande färgen verkade tona bort. Mina föräldrar skiljde sig. Världen blev en mörkare plats. Jag blev ihop med min första pojkvän. Han gjorde slut efter en månad. Jag gick omkring och fotade mig själv, putade med läpparna och försökte se smal och vacker ut. Jag tyckte mig vara så gammal, så mogen och så redo för allting. Egentligen var jag naiv. Som alla på sjuan var jag dödligt förälskad. I en kille från min parallellklass. Jag tittade på honom och önskade att han tyckte om mig. Jag får väl aldrig veta.
Som tur blev jag äldre. Jag färgade håret ljusljust, slutade klä mig fjantingt, gick skriban, förälskade mig i flera killar och började gymnasiet. Jag började med teater och blev kär. Jag var glad och sprallig och full av livslust. Jag såg allt de vackra och fina i livet och njöt av små saker. Jag log. Och skrattade.
Idag är jag 19, abiturient och definitivt mognare än för tre år sedan. Jag har haft en alldeles riktig pojkvän i ett helt år och också gjort slut med honom. Jag har fortfarande vänner. Jag har en hel, 4-årig lillebror som är härlig. Jag älskar teater. Försöker lära mig spela gitarr. Jag färgar fortfarande mitt hår men nu tänkte jag låta det växa ut. Sätta lite ränder. Kanske det inte behöver vara så lysande efter allt. Kanske det är bra som det är.
Kommentarer
Trackback
