det regnar blommor

Dator. Dit for den till Sverige sådär bara, lämnade mig här ensam utan teknik IGEN. Den bestämde sig för att gå sönder iallafall fast jag trodde jag hade löst problemet med alla uppfuckade färger. Men nej nej, så var den skräp igen. Den här gången försökte jag ändå inte ens fixa något utan beställde bara rakt reparation. Mao kommer jag antagligen att vara utan dator läääääänge. Så kul. För bloggen. Här kommer att vara ganska dött och tyst nu en tid framåt.

MEN NU. Nu skall jag alldeles strax flytta mig mot bilen och några vänner och sedan blir det VASA. Och det skall bli alldeles suveränt. Mycket körande, vackraste staden, Tove Styrke, natt i Volvons baklucka, mat, fint sällskap. Och imorgon är det ju dessutom valborg!

Ute ser det ut som om det inom tio minuter skulle börja ösregna. Himlen är grå och dyster och allt det där solskenet från dom senaste dagarna är borta. I mitt huvud känns det ganska lika. Fast det nog inte överhuvudtaget har sett solsken på ett tag. Jag är fortfarande sjuk, min hals är mos, liksom också min rygg, och jag är fortfarande hes. Allt känns svullet och sjukt. Jag hatar hatar hatar hatar att vara sjuk. Seriöst. NU VILL JAG BLI FRISK. Tack.

:-(
ligger hemma med feber och hosta och hes som en hund
har ont överallt
har för tillfället utan att ljuga världens äckligaste hår
skulle ha massor att göra men kan inte göra något av dem nu

:-)
kom vidare till andra skedet till teaterhögskolan
datorn fungerar igen
har nu en ny tv i lägenheten
och en början på en finfin inredning
har underbara vänner som hämtar godsaker bakom dörren

Snart skall jag tillbaka till mitt ställe så totalt avskilt från allting känt som teknologi, internet och liv. Skall ta med mig påsar och lådor (som om de inte redan var tillräckligt många) med mera av mina bortglömda grejer från mina gamla skåp. Här hemma är allt upp och ner. Rummen har bytt plats, möbler har försvunnit och blivit fler, saker ligger utspridda över golv och väggar. Så ser det ut när mamma inreder. I stan hos mig är det bättre. En fin vän hjälpte till med städning och uppackning i går och nu börjar det faktiskt så småningom se ut som en lägenhet man kan bo i. Faktiskt riktigt hemtrevligt också. Så småningom.

Igår var jag också ute med några vänner till Tavastia och fick där höra en av de finaste komplimangerna jag fått på länge. Enligt en kille är jag en väldigt svår tjej att handskas med. Det gjorde mig så otroligt glad att höra. Och nej, jag skämtar inte, det är bara så roligt att vara någonting så annat för engångsskull.

I-landsproblem, jag vet, men det är så det är. Man förstår liksom inte hur otroligt beroende man är av den innan man måste leva utan den. När jag sitter i mitt kaos i centrum känner jag mig så åtskiljd från resten av världen att det inte är sant. Leva nu ensam utan någon som helst teknik; ingen dator och ingen tv, och dessutom inga möbler heller. För tillfället känns det jättejobbigt. Så därför har jag spenderat ganska mycket tid här på mammas dator istället och tänker stanna här i natt också.

Men imorgon händer åtminstone någonting. Imorgon slipper jag av med min jobbiga soffa som bara är ivägen hela tiden och som jag för varje dag som går bara tycker mindre om. Som tur kommer pappa och hämtar den med sin paketbil och för den långt långt bort från mig och min lilla etta. Så sen när jag faktiskt har utrymme igen kan jag äntligen börja bygga ihop möblerna jag köpt och kanske så småningom börja få grejer på plats. Jag ser SÅ fram emot den dagen som Ikea-kassarna, lådorna och påsarna är borta och jag istället har ett hem framför mig. Det skall bli så så skönt.

Nu, sov jättegott!

Det här blir ett snabb snabbt inlägg mitt i min värsta brådska. Min dator gick sönder. Skärmen är täckt av röda och turkosa linger, klumpar och rutor. Därför ligger jag totalt utanför världen när jag bor i ett lådkaos, utan internet, dator och tv, och när jag överhuvudtaget inte hittar NÅGONTING i alla påsar, väskor och bananlådor. Nu sitter jag hemma hos mamma på hennes dator fort innan jag skall köra iväg till ett styrelsemöte.

Igår var jag till ikea med några fina tjejer och det var alldeles superkul. Köpte en massa möbler, köksredskap, lådor, askar, en matta och allt möjligt annat. Det känns jätteskönt att ha fått ett grepp om hur min lägenhet någon gång kommer att se ut och att redan ha en säng och en träpall på sina platser. Det här skall nog bli jättebra. Det är synd att jag inte kan lägga upp bilder av alla grejer här på bloggen när jag inte har en dator, men när jag väl får min dator fixad så skall det nog bli andra bullar. Sen blir det londonshopping och bostadsfixande och andra grejer för hela slanten.

Här sitter jag och bloggar, i min lägenhet på mitt stora fönsterbräde. Det känns så fint att sitta här och se ut över den snöiga gården. Min nya gård som egentligen kan vara precis vad som helst när snön väl har smultit och jag ser vad den gömmer under sig. Det känns så fint att se ut över den tomma lägenheten för sista gången, imorgon kommer här att stå en säng och en soffa och en tvättmaskin i badrummet. Och på söndagen kommer här tillsammans med en massa papplådor att stå en häpen tjej som just skall börja ett nytt liv i en ny lägenhet. Åh jag orkar inte vänta.

Igår hade jag en rolig dag med mamma och moster i form av möbelshopping, hittade jag min drömsäng, hittade jag också en hallonröd bäddsoffa, spenderade jag en trevlig kväll på en bar med fina människor, drack jag strawberry margaritas, somnade jag mycket sent.

Idag har jag inskaffat tvättmaskiner och dammsugare, ätit god mat, träffat trevliga människor, spelat innebandy med sju killar, gjort tre(!) mål, badat bastu, haft en skön och lugn kväll, skall jag gå och sova i tid.

Imorgon skall jag börja dagen med loppis, träffa en fin vän, städa i lägenheten, skriva förhandsuppgifter, kanske skaffa en ny TV, packa kläder och allt möjligt annat, ha det bra.

Jo jag lever. Trots allt. Landade hemma i Finland igår vid ett tiden på dagen och hade då fullbokat program för hela resten av dagen. Det var barndrama och min egen teater, fotografering och planering. Det var TUNGT efter att ha rest klockan fem på morgonen till flygfältet efter att ha spenderat kvällen före på en pub tillsammans med tequila och bra musik och efter att ha sovit sammanlagt noll timmar och efter att tidigare shoppat shoppat och shoppat. Och som den oerfarna tequiladrickaren som jag är mådde jag mindra bra på flyget hem. Usch, vill helst inte minnas den morgonen.

Men iallafall. Jag kom hem med livet i behåll, med en TUNG resväska, mycket mycket nya kläder, skor, väskor och allt möjligt annat fint, med illamående, enorm sömnbrist, en tom plånbok OCH ett tomt konto, tusen foton och en suverän resa bakom mig. Vill bara tillbaka. Nu.

Det har varit ganska tyst här på bloggens sida. Det har mest berott på att jag har haft väldigt fullt upp med precis allting hela veckan. Flytten, som närmar sig med stormsteg, har hållit mig upptagen med packande, städande av den nya lägenheten och planerande av praktiska saker. Dessutom har jag stora problem med skaffandet av möbler iom de enorma 21,4 m2.. Hur i världen skall alla mina saker rymmas in i det där ena rummet? Vid sidan om allt det här har jag dessutom kämpat med gymnasietidens sista skrivningar. Och på fredagen skrev jag faktiskt mitt sista ämne, religionen, och gick ut ur gymnastiksalen med ett leende på läpparna efter att ha suttit sex timmar och kämpat med mina sista krafter. Det var det, hela min skoltid, och nu är den över. Det känns fantastiskt men samtidigt har jag nog inte förstått det riktigt än. Det finns fortfarande så mycket annat att tänka på så själva stressen har inte försvunnit någonstans.

Jag hade ett väldigt lyckat veckoslut och det känns ganska tråkigt att börja en ny vecka igen. Förutom allt det vanliga kommer den här veckan att innehålla både matta och rella skrivningar vilket igen orsakar en massa läsande övande och annat arbete. Pust. Men sen är det slut. Slut. SLUT. Tänka sig. Det om något känns bra.

Ialla fall så hade jag en väldigt kul fredag som påföljdes av en ännu bättre lördag. Veckoslutet började med en födelsedagsfest efter en dag på jobbet bland småungarna, vilket verkligen var skönt och avslappnande. En vän fyllde 22 år och vi firade henne i form av bowling och drinkar och fortsatte sedan kvällen med avslappnat chill på Rotterdam. En väldigt mysig kväll alltså. Lördagen bestod till mesta dels också av fest. Spenderade dagen hos en vän, gjorde god pasta och drack vin medan vi gjorde oss i ordning för kvällens trapatser. Tänka sig att någon jag känner faktiskt har skrivit en bok. En roman. Den här fantastiska kvinnan med en så otrolig talang hade releasefest och jag med min teatergrupp var också bjudna. Det blev mycket bål, skratt, fotografier, skumppa, vänner, dans och mingel. Och så mycket fina människor. Kvällen avslutades med after party på DTM och till slut drog jag mig hem till vännen tillsammans med en annan vän för att sova bort den ganska stora mängden alkohol i blodet. Roligt var det.

För tillfället sitter jag och blir tokig med ansökningar, förhandsuppgifter och bilagor. Sammanfattning av arbetserfarenhet och hobbyer, jaha. Själva ansökan till universitet och yrkeshögskolor har jag skickat, kvar har jag bara alla de där miljoner uppgifterna som skall göras för de teaterbaserade utbildningarna. Som teaterhögskolan. Jag skall gå dit imorgon och lämna in mina uppgifter och min ansökan så jag borde absolut ta mig själv i nacken och sätta igång nu. Inget mer slöande bara skrivande.

Imorgon händer det. Det som jag inte inte ens kan tro att är sant. Det som är otroligt, omöjligt och obeskrivligt. Men ändå verklighet. Från och med imorgon ändras hela mitt liv. Eller från och med den 1. April. Då har jag en alldeles egen lägenhet. Jag. Och då kommer allting att vara annorlunda.

Mao en dag fylld av l ä s a n d e. Av religion. Av främmande religioner; hinduism, islam, buddhism. Av kyrkofäder och legender och myter och matvanor och fasta och allt annat mellan himmel och jord. Men nu har jag läst nästan hela fyra böcker och jag måste erkänna att jag är stolt. Jag tror jag aldrig har läst så många böcker i sträck och faktiskt tyckt att det varit trevligt. Ibland. Nu har jag bara en bok kvar och sen gäller bara repetition repetition prep prep prep. Snart snart, om bara två ynka veckor, är allting över. Hela min skoltid, slut. Slut. I'm done.

Ja, den första arbetsdagen är nu officiellt förbi. Med livet i behåll, både mitt och barnens. Trots en mycket lyckad dag gick allting ändå inte helt som planerat.

Först vaknade jag till musiken av U2 och svarade sömndrucken i telefonen. Samtalet hette ändrade planer och ett gruppfamiljadaghem byttes ut mot en 26 barns förskolegrupp. Morgonen fortsatte då med panik med kartor och busstidtabeller till en del av huvudstaden var jag aldrig varit samt klädproblem tack vare de underbara -7,6 graderna. Väl framme vid daghemmet (efter virrande omkring på konstiga små gränder i Malm) yrade jag till en början bara omkring bland den övriga personalen och en massa nyfikna små förskoleelever utan någon egentlig uppgift eller aning om vad jag nu förväntades få till stånd. Det är konstigt hur fort man anpassar sig. Bara efter några timmar kändes det redan att jag känt flera av barnen i en betydligt längre tid än en måndagsmorgon. Jag hade till och med ett tiotal ansikten med namn. Jag tog initiativ, ansvar och spenderade tid med att umgås och lära känna barnen. Speciellt initiativtagandet är något jag är både överraskad och glad över. Det brukar ofta vara en av de mest krävande uppgifterna för mig men idag fungerade allting hur bra som helst. Jag hade också den självsäkerhet och mogenhet jag så ofta saknar i fråga om barn. Kanske jag faktiskt har utvecklats i och med dramagruppen jag leder eller alternativt håller jag bara på att bli äldre. Och modigare.

+ Dagen höjdpunkt: en liten pojke kom fram till mig och sa "du har ett helt jättevackert namn" och sprang iväg. Hur underbart är inte det?

Imorgon är det min första riktiga arbetsdag. Jag jobbar alltså som daghemsvikarie nu under skrivningarna och har tänkt fortsätta med det också resten av våren och sommaren. Imorgon skall jag ta mig till ett gruppfamiljedaghem för att tillsammans med en(!) annan vuxen ta hand om alldeles för många små ungar. Det känns både roligt och nervöst. Jag gillar barn och har erfarenhet av daghem så det är inte en helt okänd zon som jag ger mig in på, men ändå är det nog lite pirrigt att faktiskt på riktigt börja arbeta under namnet barnskötare med allt ansvar en barnskötare skall bära. Hjälp, är jag faktiskt kunnig att ta det ansvaret? Antagligen är det inte så farligt som jag tror, antagligen är det just exakt det samma som jag gjort under sommarjobbs-perioder och hemma som barnvakt. Antagligen är det bara barn (eller alternativt små monster). Antagligen kommer jag att klara mig hur bra som helst och har inte någonting att oroa mig för. Antagligen ordnar det sig precis som allting har en tendens att göra.

Mitt läslov fungerar inte så bra för tillfället. Idag har jag läst totalt noll sidor religion och räknat hela noll uppgifter matte. Och kvar har jag ju bara två och en halv bok om världens religioner. Suck. Fast jag ska nog inte klaga, det är helt enkelt underbart att inte behöva stiga upp klockan sju varenda en morgon och i mörkret släpa sig till skolan, bara för att sedan sitta (eller sova) i ett unket klassrum sex timmar i dagen. Egentligen har jag det nog rätt bra.

Som ni säkert förstod är jag abiturient och har som schema att läsa till studenskrivningarna ännu närmare tre veckor framåt. Mitt problem är bara att jag har så mycket annat på gång hela tiden och läsandet liksom på något vis försvinner bland allting annat lite mer intressant..

Jag såg just några avsnitt av Sex and the City. Jag älskar Carrie. Hennes fantastiska hår, hennes stil, självsäkerhet och det där lekfulla men ändå seriösa i hennes tonfall. Carrie Bradshaw är något av en förebild för mig, en förebild för allt det som jag inte är men så gärna ville vara. Hon är bara sig själv, klär sig precis som hon vill och gör just bara det hon vill. Hon är modig på alla plan. Hon kan knyta en grön duk som topp och bära den tillsammans med breda knallröda harembyxor och ändå se så bra ut att jag inte kan annat än se och le och önska att jag hade ens en liten liten bit av hennes säkerhet. För hur smaklösa eller överdrivna Carries kläder än är så är hon alltid bara fabulous och det har egentligen inget att göra med kläderna, nej, det är bara utstrålning. Utstrålning med en självsäker hållning, ett leende och en rak, klar blick. Och det är vad jag önskar kunna uppnå med den här bloggen; mod att faktiskt klä mig i precis vad jag själv vill - och ståla i det.